Skrivet 2018-01-08

Det här blogginlägget kommer till för att jag är ärligt förundrad över att inte fler tjejer är utvecklare och IT-arkitekter. Jag förstår det inte, antagligen för att jag själv tillhör en liten minoritet som väldigt aktivt valt att jobba med tekniken och i rollen som utvecklare. Jag gör det för att jag älskar det och vet att jag älskar det. Jag hade en period en chefsroll och saknade då att få koda till den grad att jag återvände till utvecklarrollen. När jag gjorde det sa mina (kill-)kollegor att jag borde ha förstått för länge sedan, utan att testa annat, att utvecklare är det bästa tänkbara av alla jobb.

 

Så varför har inte fler tjejer det bästa av alla tänkbara jobb?
Kvinnor har varit en del i IT-branshen ända sedan den tidiga begynnelsen. Inte i otroliga mängder, men ibland på avgörande platser, tex Grace Hopper, som uppfann den första kompilatorn och bidrog till att språket COBOL utvecklades. Kanske talande för hur kvinnor behandlas, så fick hon 1970 DPMA’s “Man of the Year Award". Hon borde vara en förebild för alla!

Inom de allra flesta vetenskaper och ingenjörsdiscipliner har antalet kvinnor stadigt ökat under andra halvan av 1900-talet och början på 2000-talet, men inte inom IT. Istället nådde en del kvinnor en topp i USA under 80-talet och även om jag inte sett statistik från Sverige, tror jag att det varit liknade här med. Många kvinnor i Sverige halkade då in i IT-branschen genom ADB-utbildningar. Sedan dess har andelen kvinnor stadigt sjunkit och andelen tjejer som blir kvar i de tekniknäsa yrkesgrenarna inom IT är försvinnande få. Vanligare är att tjejerna blir projektledare, kravhanterare, mellanchefer, testare eller UXare. De gör givetvis viktiga jobb där med, men det förundrar mig att inte fler fortsätter med tekniken.

Jag har läst en del försök till förklaringar och pratat med tjejer som valt bort utvecklingen, hur kultur och föreställningar av utvecklaren som man och gärna som nörd påverkar kvinnor att inte vilja välja den banan, hur tjejer skulle vara socialiserade till att vara uppmärksamma på andras behov och att de därför inte skärmar av sig nog för att kunna koncentrera sig och komma in i det flow-tillstånd man behöver för att koda. Om inte bilden av ingenjörer i stort var av män och nördar och om inte alla kreativa eller tankekrävande jobb krävde tid för koncentration och flow, skulle jag kanske, kanske kunna tro på detta…

Den förklaringar som jag fått av unga tjejer som nyss valt eller valt bort en karriär som utvecklare och som jag känner att jag nog kan tro på är att många tjejer drar sig för att ge sig in i programmeringen för att de ser så många grabbar som kan koda redan innan de kommer till högskola/universitet och det är svårt att våga tro att man ska kunna konkurrera med dem. En annan förklaring, som kanske mer förklarar varför få alls går mot IT, är att IT och systemutveckling känns luddigt och det är oklart för många vad yrkena går ut på mer konkret.

Är förklaringen de två sistnämnda, så borde det vara relativt enkelt avhjälpt. Den första anledningen är inte giltig alls. Eftersom man hela tiden behöver lära nytt och språk och ramverk ändras, är försprånget för dem som kodat sedan de var 5-år inte oöverkomligt alls. De måste ändå lära om och lära nytt. Så snälla glöm den anledningen.

Den andra anledningen, den borde vi kunna jobba på genom att fler av oss som utvecklar beskriver vad vi gör och genom att vi lyfter fram de riktigt coola kvinnor som finns inom IT idag.

Därför avslutar jag detta inlägg med att länka till artiklar om två fantastiska svenska kvinnor och det de gör

Min vän Hedvig:
http://www.mynewsdesk.com/se/kth/pressreleases/naer-robotarna-intar-aeldreboendet-1401117

Hennes kollega Danica
www.aftonbladet.se/nyheter/article23092480.ab
https://www.youtube.com/watch?v=1k-_A75Ju8M